OM BEREDSKAPSPOLISEN

Beredskapspolisen

Polisens uppgift – såväl i fred som under höjd beredskap eller ofred – är att förebygga och uppdaga brott samt att förhindra att den allmänna ordningen störs. Därutöver skall man lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp där så lämpligen kan ske. Polisen ska även bevaka och skydda samhällets vitala system för elförsörjning, telekommunikationer, information och transporter med mera så att dessa fungerar så ostört som möjligt och inte utsätts för sabotagehandlingar.

1986 byggdes den organisation upp som fick namnet Beredskapspolisen. De uppgifter som tilldelades denna ”allmänna” beredskapspolis visade tydligt att dess verksamhetsområde låg inom civilförsvaret. Man skulle i huvudsak ägna sig åt upprätthållande av ordning, trafikdirigering, avspärrning och bevakning av skadeplatser med mera. De vanliga uppgifter som vilar på polisen enligt polislagen kvarstår också under höjd beredskap. Den allmänna beredskapspolisen skulle då utgöra en förstärkning till yrkespolisen, vilket innebar att denna kunde disponeras för mer kvalificerade uppdrag.

Särskilda beredskapspolisen

1996 beslutade riksdagen att utöka beredskapspolisorganisationen med en särskild beredskapspolis. Denna skulle ha bättre utbildning och utrustning än den tidigare och även kunna användas till polisiära uppgifter i fredstid. Från den 1 januari 2002 och framåt skulle det därför finnas cirka 1500 särskilda beredskapspoliser utbildade och placerade vid polismyndigheterna runt om i Sverige.

Särskilda beredskapspolisen, som hade samma verksamhetsområde som den tidigare beredskapspolisen, ersatte så småningom den allmänna beredskapspolisen helt och gick på slutet endast under namnet Beredskapspolisen. Eftersom dagens beredskapspolis kunde tas i bruk även i fredstid, vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, utökades utbildning och utrustning. Även vid risk för sådana situationer kunde beredskapspolisen sättas in. De beredskapspoliser som hade skrivit avtal med RPS anställdes då för tillfällig tjänstgöring vid respektive polismyndighet, med polismans lön.

Utökad användning

Från och med 1 januari 2009 har förordningen om beredskapspolisen en ny lydelse. De nya bestämmelserna innebar att möjligheterna att använda beredskapspolisen för vissa polisuppgifter utökades och att Rikspolisstyrelsen själva kunde besluta om när beredskapspolisen skulle tas i anspråk. Enhetens grundläggande arbetsuppgifter var fortsatt räddningstjänst och befolkningsskydd men skulle också kunna användas för vissa andra polisuppgifter, t.ex. bevakningsuppdrag. Beredskapspoliser fick precis som andra poliser använda våld när det var nödvändigt. I fredstid fick dock inte polisen planera att sätta in beredskapspolis i situationer där det finns en påtaglig risk för att de kan komma att använda våld mot enskilda, t.ex. vid kravaller. Sådana uppgifter skulle i stället, som tidigare, utföras av ordinarie polispersonal.

Nedläggningen

2012 valde dåvarande Regeringen, på Rikspolisstyrelsens uppmaning att lägga beredskapspolisorganisationen på is. De skäl man anförde var bland annat att kostnaden att upprätthålla organisationen inte stod i proportion till hur mycket den togs i anspråk. Vidare ansåg man att polisens numerär på 20.000 gott och väl skulle räcka för att klara de eventuella påfrestningar samhället skulle kunna utsättas för. Nedläggningen genomfördes också trots att flera tunga remissinstanser varnade för konsekvenserna. Det har dock visat sig i efterhand att beslutet togs på felaktiga grunder, både vad det gäller kostnaden samt polisens förmåga att hantera kriser.

En nystart?

Det höjs allt fler röster som kräver att beredskapolisen skall återinföras både från debattörer och från politiskt håll. Bland annat har det under 2015 inkommit ett antal motioner till riksdagen där man kräver ett återinförande av beredskapspolisen.