Personlig rapport från träff med Cecilia Malmströms stab på EU-kommissionen i Bryssel 3 maj 2010

På uppdrag av föreningen åkte jag ner till Bryssel den 2 maj 2010. Resan var bekostad av en annan part och jag hade fått ledigt måndagen från studier för att besöka Cecilia Malmströms stab. Jag kan tala om att jag hade gått igenom samtalet under hela söndagskvällen samt måndagen innan jag med bestämda steg tog taxi till Berlaymont vid 15 tiden, det är där kommissionen finns och oj vilken känsla det var när jag kom fram.

Att lilla jag, Urban Nordell, från Beredskapspolisföreningen stod där framför denna otroliga pampiga byggnad där alla Europas lagar klubbas var otroligt, entrén som jag med darriga ben gick in i var otroligt stor och vackert utsmyckat med diverse konstföremål.

Vi hade kommit överens om att jag skulle komma in kl 16 och innan dess så fick jag skriva in mig i receptionen samt vissa leg och därefter de vanliga säkerhetskontrollerna innan jag blev godkänd, jag fick sitta ner i en besökssoffa och invänta tills jag blev hämtad av någon från Cecilias stab.

Medan jag satt där i soffan så plockade jag fram Beredskapspolisföreningens flagga med tillbehör och monterade den i alla konstens regler till säkerhetsvakternas förtjusning, jag passade också på att ta bilder på flaggan inne i kommissionen men jag lyckades bara med en bild med mobilen innan vakterna sa till mig att det var totalt fotoförbud och jag fick snällt sätta mig ner i soffan igen.

Jag satt och stirrade på den stora väggklockan och tiden har nog aldrig gått så sakta innan den stora visaren visade 12 och den lilla stod på 4, jag svettades. Ett par minuter efter 16 kom en person från staben och gick direkt fram till mig och hälsade mycket artigt på mig och hälsade mig varmt välkommen till Berlaymont i Bryssel, jag tackade och presenterade mig samtidigt jag bockade med huvudet och sa mitt namn. Personen sa att jag skulle följa med in och jag gick efter henne som ett nyfiket barn som tittade överallt, vi gick fram till hissarna som tog oss till 8:e våningen och hon ledde mig fram till en stol utanför Cecilias kontor och bad mig sitta ner och vänta ett tag och det kan jag säga att det var precis det jag behövde.

Då kom han, Erik Windmar Personal Assistant för Cecilia Malmström och tog mig i hand och bjöd in mig på kontoret samt hälsade mig varmt välkommen.

Jag tackade för att jag har fått komma och presenterade mig, vi satte oss ner och jag började ta fram mina papper samt vår nytryckta broschyr och la dessa på skrivbordet, och nu började samtalet.

Jag inledde med att Sverige har en mycket kompetent extra resurs som heter Beredskapspolis och gav Erik vår broschyr, Erik fick all information om oss och fick sedan ställa frågor och han började med att fråga om vi används och i så fall hur mycket, jag svarade att vi har använts men jag är inte här för att prata illa om personer utan förklarade snabbt och enkelt det vakumläge som har uppstått, han blev förvånad kan jag säga.

Erik berättade vilka planer som EU-kommissionen håller på att planera.

Jag lyssnade med båda öronen, för det lät mycket intressant kan jag lova och det jag fick höra gjorde mig mycket positivt överraskad.

Erik sa att vi skulle gå vidare med vår information, och han öppnade dörren för oss på UD i Sverige samt gav mig ett kontaktnamn som jag har vidarebefordrat till vår ordförande.

Efter 1 timme så var vårt möte slut och jag överlämnade vår flagga och sa att den skall pryda Cecilias skrivbord och det blev jag lovad samt att Cecilia kommer att ställa frågan om oss när hon är i Sverige.

Vi tog varandra i hand och kom överens om att detta inte var sista gången vi träffades, sedan kom en dam och följde mig ut ur byggnaden på ett mycket trevligt och artigt sätt.

När jag kom ut så ringde jag direkt till vår ordförande och rapporterade om mötet, och jag kan säga att det var nära att tårarna kom utav den glädje och styrka jag kände av detta möte.

Sedan var det taxi tillbaka till hotellet och jag kan lova att den natten sov jag som en stock med ett stort leende på läpparna, samt jag kan lova att det var inte hoppande får jag drömde om den natten utan fårskallarna som inte tycker om oss.

Med vänlig hälsning

Urban Nordell sekr. Beredskapspolisföreningen